Intervju med församlingens utsända i Tanzania

Elin Romhagen

Vad gör du i Tanzania?

Jag har åkt ut som volontär genomEFK Ung:s organisation StepOut. Jagbor på missionsstationen i Kabaredär jag är på barnhemmet och sjukhusetsom finns här. På barnhemmetär jag fyra dagar i veckan, då busaroch kramas jag med de söta barnenom dagarna. En dag i veckan är jag påsjukhuset, där får jag vara med och sehur arbetet är och vara med och delaut mediciner. En vecka i månaden ärjag på missionsstationen i Keza ochpå sjukhuset där. Då är jag bland annatmed på mottagning för gravida kvinnor.


Hur skulle du beskriva platsen och människorna omkring dig?

Det är väldigt lugnt här. Landskapetär oerhört vackert, grönskande träd,åkerbitar som ligger som ett lapptäckeoch berg som finns runtomkring.Nere på byn är det marknadtvå gånger i veckan, det är en storsamlingsplats då många människormöts. Människorna här är glada ochvänliga och man hälsar mycket påvarandra här när man möts.


Vad är höjdpunkten hittills av allt du fått uppleva?

Att få vara med barnen på barnhemmet,de sprider glädje! De hittar påflera galna upptåg och det värmernär man får skratta tillsammans med dem.


En gudstjänst i Tanzania – är det som i Malmbäck, eller?

Det skiljer sig en del. En gudstjänsthär i Tanzania ser ut som så att detär tre körer som sjunger en eller flerasånger vardera, det framförs hälsningarfrån olika personer som är därpå gudstjänst för första gången, offergångoch predikan. När det är unisonsång står alla upp och många gårut från sina bänkar och ut på golvetför att kunna dansa. Det är verkligenhärligt, då svänger hela kyrkan! Detär häftigt att vare sig man är i Kabareeller i Malmbäck så läser vi frånsamma Guds ord, ber och lovsjunger samma Gud. Gud är densamme över hela jorden!


Vilka lärdomar tror du att du kommer ta med dig hem i vår?

Jag har fått lära mig och fått ta del aven annan kultur, se hur människornalever och bor här i jämförelse med hur vi lever i Sverige.


Mungu awabariki! Gud välsigne Er!