Du är här:Start > Om oss > Blogg > Till Betlehem

9 dec tisdag

Till Betlehem

Böneutropen från minareterna väcker oss okristligt tidigt. Utanför vårt fönster finns en högtalare & det är högsta volym som gäller. Klangen från ett flertal rungande kyrkklockor, en av dem rakt ovanför rummet vi sover i, ger oss en andra väckning, lika obönhörligt, en stund senare. Tredje väckningen, när klockan blivit några minuter över sex, är betydligt mildare. Det är sången från nunnorna, toner som stiger upp genom våningarna i Birgittasystrarnas gästhem. De sjunger sig genom morgonbönen i kapellet längst ner i byggnaden. Skönsången gör att vi snabbt förlåter både minareterna & kyrkklockorna.

Efter frukost följer den dagliga bestigningen av trapporna upp till terrassen, där heliga Birgitta vakar, med fantastisk utsikt över Betlehem & bort emot Jerusalem. Kyrktorn & minareter åt alla håll. Parabolantenner & vattentankar på taken. Checkpoints & den slingrande muren. Trånga gränder & myllrande basarer.

Det är söndagmorgon när vi promenerar ner till Krubbans torg, med Födelsekyrkan i ena änden & Starbucks Coffee i den andra (var passar Starbucks bättre än i Betlehem?). Vi hukar oss för att komma in genom den låga ingången till Födelsekyrkan. Därinne pågår två gudstjänster samtidigt. Vi lyssnar till sången & bönerna en stund innan vi går till kön som leder ner till kryptan. Där i kön händer det. Från ett fönster högt uppe lyser ljuset in i den rätt mörka & rökelsemättade kyrkan. Mitt bland de guldgula ljuskronorna, ikonerna & de malplacerade julgranskulorna i taket lyser ljuset in, nästan som en stjärna, för att visa oss vägen och säga: Här är det! Vi går ner i kryptan, platsen för Jesu födelse. Stannar upp några ögonblick, böjer oss ner & känner med handen några ögonblick, likt miljoner människor gjort före oss, i förundran, tacksamhet, vördnad & tillbedjan. Några intill sjunger en julsång på franska. Om det hade funnits tid att stanna till hade säkert tanken svindlat. Men kön är lång & det är bara att fortsätta. Vi hittar ett annat rum under kyrkan, eller rättare sagt, en grotta, precis som kryptan. Kanske där Hieronymus bodde runt år 400 då han översatte Bibeln till latin? Där stannar vi en stund & läser julevangeliet, fast det bara är april. Atmosfären förtätas. Någon tar upp en sång: "Ett litet barn av Davids hus, ska göra vinternatten ljus. Ett barn ska hjälpa oss att tro. Här mitt ibland oss ska det bo."

Vi viftar inte med någon rökelse & har inga instrument, men den stilla sången ur halsar som stockar sig, blir till en lovsång, inför Gud som blev människa, i Jesus från Nasaret, han som föddes i Betlehem för 2000 år sedan.

När vi firar advent & jul, behöver vi inte resa till Betlehem, för Betlehem kommer till oss. Varenda stjärna som lyser upp våra fönster påminner oss om samma sak: Om vägen till platsen där Jesus föddes. Om ljuset som lyser i mörkret, inte bara för hemtrevnadens skull, men för livets skull. Följ ljuset från Betlehems stjärna, så ska det leda dig till barnet, till Jesus, som ger Gud ett ansikte i världen. Han är världens ljus, det som vi behöver mer än något annat i en mörk värld.

En riktigt God Jul & ett Gott Nytt År till er alla!

Om bloggen

Mattias Gustafsson Mattias Gustafsson




Jobbar som pastor i Klockargårdskyrkan. I denna blogg kan ni läsa mina betraktelser om livet. Kontakta gärna mig på mattias@klockargardskyrkan.se