Du är här:Start > Om oss > Blogg > Till Bulgarien

1 jun onsdag

Till Bulgarien

Var det verkligen bara fyra dagar? Känslan sa att det kunde varit fyra veckor vi tillbringade i den Bulgariska staden Pazardzjik, tillsammans med pastor Sasho Angelov och de turkisk/romska församlingar han verkar i. Intrycken, mötena och berättelserna om människors livssituation var många och skiftande. Berättelser om diskriminering, uppgivenhet, arbetslöshet, fattigdom varvades med berättelser som visade på mod, betjänande, glädje och växande församlingar trots allt.

  • En stor församling med flera hundra medlemmar, men bara 2% som hade arbete. Härligt öronbedövande sång med orientalisk touch och "el-klarinett".
  • Slumområdet och misären högst upp på kullarna i byns utkant.
  • Stora möten i kyrkan varje kväll klockan sju.
  • Alla barn i minoritetsgrupperna som inte går i skolan, för att man inte har råd.
  • Den stora dopförättningen med 23 som döptes ute i det kalla regnet.
  • Ett par påbörjade kyrkbyggen, men inga resurser för att fullfölja och bygga klart.
  • Den där gästfriheten som tar emot sina gäster som vore de änglar på besök.
  • Korruptionen och snedfördelningen som befäster de utsatta grupperna i sin fattigdom.
  • Beslutsamheten att fördela hjälpen till dem som bäst behöver den, oavsett tro eller etnicitet.
  • Mannen som sover i en grushög, för att taket rasat in.
  • Trettiofem livaktiga utpostförsamlingar i nätverket runt stan.
  • Myndigheten som verkar i stans mest utsatta område, men nästan utan resurser.
  • Den turkiska maten: meze, köfte, dolmar, ezme, baklava...
  • Alla som ser sig nödgade att resa utomlands för att säsongsarbeta.

Listan av intryck kunde göras längre förstås. Nästa gång kanske det är du som följer med? Vi reste nämligen med uppdraget att söka, inte bara projekt där vi kan hjälpa till (vilket vi fann), men framför allt för att se om vi kunde finna en vänförsamling i en helt annan miljö än den som är vår. I mötet med vännerna i Pazardzjik upplevde vi att det klickade på något sätt. Hur våra kontakter kommer se ut framöver vet vi inte riktigt än? Det vi vet är att de redan nu ber för oss i Malmbäck varje dag. Och så är det ju Ä i Guds rike finns inget ensidigt givande och mottagande. Vi kan ge av det vi har för att möta en del av deras behov, samtidigt som vi får ta emot av det som de har och som vi behöver så väl. Det måste handla om ömsesidighet om det ska kallas för vänskap. Om vi vågar gå en mil i den andres skor kommer det absolut göra något, inte bara för den andre, men också för oss själva. Så välkommen att hänga med på resan Ä den har kanske bara börjat? Vem vet vad som kan hända när en utsatt stadsdel i en stor Bulgarisk stad och en liten småländsk by finner varandra?

"Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna... När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa som får utan herde." Matt 9:35-36

Hälsningar

Mattias Gustafsson

Om bloggen

Mattias Gustafsson Mattias Gustafsson




Jobbar som pastor i Klockargårdskyrkan. I denna blogg kan ni läsa mina betraktelser om livet. Kontakta gärna mig på mattias@klockargardskyrkan.se