30 nov onsdag

Every grain of sand

Litteraturpristagaren Bob Dylan gör lite som han vill och rättar inte gärna in sig i ledet. Fattas bara annat. Var det inte som protestsångare han först gjorde sig känd? Nu i höst har många undrat: kommer han till Stockholm för att ta emot sitt nobelpris ur kungens hand? Nej, det gör han inte blev svaret. För vad är väl en nobelfest?

Men erkänn att det är lite befriande med dem som vågar gå sin egen väg. Att vara lite motvals och liksom simma mot strömmen ibland. En annan som gjorde det var ju Jesus själv. Periodvis var förväntningarna på honom skyhöga. Vad vi vet blev han väl aldrig nominerad till några prisutdelningar, men däremot ville folk göra honom till kung rakt av. Jesus var dock inte intresserad av den möjligheten. Nog för att han var klar över sin egen unika uppgift som Guds ansikte i världen, men att exploatera sin gudagivna uppgift för egen vinning låg inte alls för honom. Faktum är att Jesus strävar nedåt på stegen i motsats oss människor som mest vill uppåt. Det är ju julbudskapet i koncentrat, att Jesus avstår makt & härlighet, för att bli människa, född i Betlehem under enklast tänkbara förhållanden.

Kanske inte så underligt att Bob Dylan fattar tycke för Jesus mitt i karriären i skarven 70-80-tal. Plötsligt & oväntat för många, kommer han ut som frälst, börjar predika & sjunga gospeltexter. "Man gave name to all the animals", "Saved" & "Gotta serve somebody". En annan sång från den här tiden beskriver kanske tydligast hans gudstro, som en psalm rentav. Bilden av en Gud för hela livet framträder. En Gud som inte väjer för det svåra, för motgången eller tvivlet, men som låter sig anas både i det stora & det lilla, men blir som allra mest synlig i världen genom Jesus.

"In the time of my confession, in the hour of my deepest need
...
In the fury of the moment I can see the Master,s hand
In every leaf that trembles, in every grain of sand
...
I hear the ancient footsteps like the motion of the sea
Sometimes I turn, there,s someone there, other times it,s only me
I am hanging in the balance of the reality of man
Like every sparrow falling, like every grain of sand"

Historiens Gud går bredvid dig, ditt liv är känt av honom. Både i djupaste nöd och i fast förvissad tro. Spana efter honom så kommer du upptäcka spåren av Mästarens hand i det uppenbara men också där du minst anade det. Julen är en bra tid för denna spaning om vi låter berättelsen om Jesus, krubban, stjärnorna, sångerna och ljusen vägleda oss. Gud är inte långt borta, utan närmare än du kanske upptäckt ännu, oavsett om du tvivlar, anar eller tror.

Mattias Gustafsson

Om bloggen

Mattias Gustafsson Mattias Gustafsson




Jobbar som pastor i Klockargårdskyrkan. I denna blogg kan ni läsa mina betraktelser om livet. Kontakta gärna mig på mattias@klockargardskyrkan.se