Du är här:Start > Om oss > Blogg > Får jag vara med?

13 mar måndag

Får jag vara med?

Kanske har du som jag ställt dig själv frågan ibland? Kanske vid flytten till en ny ort, när man börjar på en ny skola, när kompisarna planerar något roligt, på ett nytt jobb eller kanske undrar några av oss ibland: Får jag vara med Ä i Guds ögon? Visst är det ett djupt mänskligt behov Ä att få höra till, att bli sedd och lyssnad till, att vara del i ett sammanhang? Även när det kommer till tron tar vi lätt med oss samma mänskliga behov och undrar: vill Gud ha med mig att göra? Eller kanske: kan Gud verkligen använda mig till glädje för någon annan? Vi kanske tänker att det finns alltför mycket som kunde diskvalificera mig. Allt det i mina gärningar, ord och tankar som inte bara är positivt. Vi behöver bara göra några få nedslag i själva Bibeln för att upptäcka att de personer Gud gav stort förtroende, själva hade alla möjliga skavanker och bekymmer. De hade inte alls de bästa kvalifikationerna, åtminstone inte enligt vårt sätt att se.

Gideon var inte den som var störst, bäst eller vackrast. Han var dräng på pappas gård när han får änglabesöket som kallar honom till att bli den ledare som ska befria folket från förtryck. Men fast han är tveksam till en början och undrar om ängeln verkligen gått till rätt adress, så lyssnar han ändå, han prövar det, väljer att lita på det och börjar agera. Fast Gideon inte trodde sig själv om något, så tror Gud honom om stora ting.

Josef var inte den som hade flyt precis. Mobbad av sina syskon, misshandlad och såld till slav, bortförd till främmande land, ensam, oskyldigt dömd till fängelse, bortglömd och sviken. Men när krisen kommer, får han till slut chansen att komma inför Farao. När det visar sig att Josef har täckning för sin uttydning av Faraos drömmar blir han direkt utnämnd till statsminister. Den näst högste ledaren i hela Egypten. Fast Josef levde i åratal med motgångar, så kunde Gud vända det till något gott.

Simson var inte Guds bästa barn. Hans aptit på vackra kvinnor, satte honom i klistret. Hans moral var högst tvivelaktig och han har ingen annan än sig själv att skylla, när det går illa. Men märkligt nog så är han utvald av Gud, ända sedan sin födelse. Hans gudagivna uppdrag är att "påbörja räddningen av Israel...". Fast Simsons livsstil inte var den bästa, så är han ett redskap i Guds hand.

David däremot var en man efter Guds hjärta. Modig herdepojke, hjälte i striden mot Goliat, utvald bland sina bröder, kung och psalmförfattare. Men också en människa av kött och blod som kapitalt misslyckades och gjorde sig skyldig till äktenskapsbrott, lögn och mord. Men Gud ger inte upp med honom utan sänder profeten Natan, för att David ska förstå vägen framåt: bekännelse, förlåtelse, upprättelse och mod att ta konsekvenserna av sina handlingar. Fast David gjorde bort sig totalt fanns det ändå en ny möjlighet, en ny chans att tjäna Gud och folket.

Petrus var den impulsive, kraftfulle och många gånger självskrivne ledaren som vågade ta tag i saker, men mer än en gång handlade han först och tänkte sedan. Lika ivrig och frimodig som han var i sin kärlek till Jesus, lika kraftfull och bestämd var hans förnekelse och sveket, när han inte vågade stå för att han ens kände Jesus. Men även för Honom fanns en väg framåt trots allt. På pingstdagen är det han som stiger fram och vittnar om Jesus, utan rädsla och skam. Vägen för honom var att på nytt betyga den kärlek till Jesus som ändå brann där inuti. Fast Petrus svek Jesus, hade Gud ett förnyat förtroende och en stor uppgift att ge honom. Vi kunde räkna upp fler exempel: Jakob fuskade, Noa drack sig full, Jona flydde från Gud, Paulus var en mördare, Mirjam skvallrade och spred rykten, Martha bekymrade sig för mycket, Tomas tvivlade, Sara saknade tålamod, Elia var deprimerad, Moses stammade, Sackeus var kort, Abraham var gammal, Timoteus var ung och Lasarus var död!

Det märkliga är att inget av dessa mänskliga tillkortakommanden eller bekymmer var några hinder för Gud. Han använder vem han vill och säger även till oss: Du får vara med Ä om du vill. Det viktigaste är inte hur långt vi kommit och vilka mänskliga kvalifikationer vi har, utan i vilken riktning vi rör oss. Viljan och tron sätter oss i rörelse. Gud ser hjärtat i det vi gör och vill. Därför är svaret på frågan: Ja, du får vara med! Om du vill, av hjärtat, kommer inga mänskliga tillkortakommanden eller omständigheter att hindra dig. Bara vi inte stannar i dem, utan rör oss i den riktning hjärtats tro på Gud leder, hela tiden framåt, närmare Gud och närmare andra.

Mattias Gustafsson

Kategorier

Vardagstankar

Om bloggen

Mattias Gustafsson Mattias Gustafsson




Jobbar som pastor i Klockargårdskyrkan. I denna blogg kan ni läsa mina betraktelser om livet. Kontakta gärna mig på mattias@klockargardskyrkan.se