Rädsla och mod

Sommar och semester är för många en tid av återhämtning och reflektion.  Ofta har jag samma känsla som vid nyår då jag tänker över året som gått och blickar framåt mot nya utmaningar som väntar. Den här sommaren är det två ord som har återkommit i samtal och möten med människor i olika sammanhang, det är rädsla och mod. Två motsatsord som kan påverka en människas liv. Rädda kan och bör vi vara ibland, rädslan kan hjälpa oss att se faror som kan vara ett hot mot oss. Det är när rädslan hindrar oss från att
utvecklas och växa som den skadar oss. Då den hindrar oss att vara de människor vi kunde vara, hindrar oss från att uppleva glädjen i livet. Våra liv krymper om vi låter rädslan ta över. Vågar vi istället att gå utanför vår trygghetszon, vågar pröva nya vägar, anta en utmaning tror jag att vi växer som människor.

När modet får oss att sträcka oss lite längre. På en musikandakt i somras lästes Instruktioner för en skalbagge en dikt av Margareta Ekström somhandlar om att våga, jag tar med den sista delen av dikten;

För att man skall kunna flyga
måste modet vara aningen större
än rädslan
och en gynnsam vind råda.

Något större än rädslan… kanske är det inte de stora kliven vi behöver ta, utan ett litet steg för att modet ska väga över. Å andra sidan kan ett litet steg göra stor skillnad.

 I 1 Joh 4:18 står det: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan” och lite tidigare i texten står det att: “Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom”. Det ger oss frimodighet, eller med andra ord gör oss inte rädda, det ger oss mod. För mig är Gud trygghet, en som alltid finns med, han finns med i varje andetag och i varje steg jag tar. Han vill ge mod att vara närvarande i livet, att våga möta både glädje och sorg.

Kerstin Hesslefors Persson har skrivit en dikt som beskriver detta, vi har ensom går med andetag för andetag.

Andetag
Den som föds tar sitt första andetag,
den som dör tar sitt sista.
Känn ingen oro och
tappa inte modet.
Den som tröstar, hjälper, visar vägen,
andetag för andetag
är här.

 

Helen Romhagen

 

 

 

Publicerat den 1 september