För ett par veckor sedan var jag på pastorsdagarna i Jönköping. Jag var med några timmar på tisdagen men fick sedan åka hem då jag inte mådde bra. Förkylningen tog över (men nu mår jag bra igen). Men jag hann vara med så pass länge att jag fick med mig en hel del intressanta saker.
Temat på dagarna var:
”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna” (Upp 2:7a)
Det jag tyckte var väldigt spännande var att allt som sades av missionsledare, Ulf Häggkvist och Ida-Maria Brengesjö (Pastor i Missionskyrkan i Habo) samt i de gruppsamtal vi hade runt borden, var att en förändring måste ske i våra församlingar. Jag kunde inte låta bli att le en smula och tänka på det jag tycktes få som tilltal inför det nya året då ordet justeringar dök upp i min tanke.
Utgångspunkten för frågeställningar och samtal var den undersökning som gjorts på frikyrkan i Sverige som fått rubriken ”Kristen tro på glid.” Vi har vetat (men kanske blundat för det) att medlemsantalet i våra kyrkor sjunker. Färre och färre människor kommer till gudstjänst. Vi når inte ut med budskapet om Jesus Kristus till nya människor/generationer. Församlingar stagnerar och krymper och läggs ner.
Ida-Maria Brengesjö skrev en krönika i Dagen för ett tag sedan om nödvändigheten av förändring. Kyrkan måste förändras om hon inte ska dö – Dagen
Jag hör också från flera kollegor att när verksamheten igen öppnades upp efter pandemin, kanske redan under pandemitiden, så började man vakna upp över att allt står inte väl till i våra frikyrkor/församlingar.
Efter Pandemin är det flera församlingar som upplever att det finns en liten tröghet i att komma till gudstjänst på söndagar. Youtube-sändningarna av våra gudstjänster leder till att en del väljer att stanna hemma och se gudstjänsten med en koppkaffe i handen sittandes i den sköna soffan. Jag skriver inte detta för att ge dåligt samvete till någon utan enbart för att belysa hur det faktiskt är.
Jag tänker på Jesu ord: ”Sanningen ska göra er fria”. Jag tror att när vi vågar se och samtala om sanningen, den krassa verkligheten, kan vi också göra något åt situationen. Våga förändring, våga göra justeringar.
När ett företag märker att det inte går med vinst, eller att ekonomin inte går ihop. Då måste företagsledaren börja fundera på vilka förändringar som behöver göras för att vända den negativa trenden. Annars riskerar företaget till slut att gå i konkurs.
Hur kommer det sig att vi som församlingar i Sverige har gått back i så många år men ändå inte vidtagit åtgärder? Det finns säkert en hel del förklaringar på detta. Nästa fråga blir sen vilka förändringar som behöver göras? Det finns det också säkerligen en hel del svar på.
Jag tänker vidare:
Budskapet vi har om Jesus är i allra högsta grad relevant in i vår tid. Men jag tror att vi behöver ta oss en funderar runt hur vi är kyrka och hur vi förmedlar detta viktiga budskap. Hur lever vi missionsbefallningen in i vår tid? Hur skapar vi en relevant församlingsgemenskap år 2023 och framåt?
Det är inte justeringar i själva budskapet vi ska göra. Kärnan i evangeliet ska vi inte justera. Däremot HUR vi förmedlar evangeliet behöver nog få sig en justering. Och hur vi är församling kan behöva justeras. Kyrkan får inte bli ett hinder för människan att SE Jesus.
Vi ska inte ha vår identitet i vilken kyrka vi tillhör. Vår identitet har vi i Kristus att vi är Jesu lärjungar. Detta är nog ett samtal som vi behöver föra med varandra ett tag framöver.
Jag tar tacksamt emot tankar och reflektioner kring detta ämne.
Jag vill också slå ett extra slag för den Film som vi ska visa den 1 Mars 18:30. ”Frikyrkans historia”. Den är väldigt intressant och kan få oss att börja fundera hur vi är kyrka idag.